|
Text: Inger Lin
Söderberg-Lidbeck.
Bild: Björn Söderberg
Samtligt material omfattas av Swedensite-Southhill Notisa copyright
2007
Flaggandet har liksom flaggorna
en lång och varierande förhistoria. Det finns olika
uppfattningar beträffande begreppen flagga, fana och standar.
Enligt de vanligast förekommande definitionerna är
flaggan den flaggduk som hissas eller fästs vid en stång.
Det som skiljer flaggan från fanan är storleken och
att fanan är avsedd att bäras i procession eller som
fälttecken. Standaret är i regel mindre än fanan
och förs på ett annat sätt som ett plakat eller
en banderoll. Standaret används dock i likhet med fanan
som fälttecken och vid högtidliga manifestationer.
Att skillnaderna mellan det
ena och det andra inte är given visas av att läran
om flaggorna brukar kallas vexillologi. Ordet syftar på
vexillium som är den latinska beteckningen på de standar
som användes i det gamla Romarriket c:a 100 f.Kr.
År 1972 återfanns
i Iran en liten flagga utförd i metall som enligt experterna
var ca 5000 år gammal. Guinness rekordbok lät omgående
utnämna den till världens äldsta flagga.
Tygfanorna anses ha sitt ursprung
i Kina där tygfanor användes redan under förkristen
tid som ett kejserligt värdighetstecken.
I de nordiska sagorna från
800-900-talen omtalas hur korpfanan fördes i strid. Sannolikt
var det överguden Odens bevingade skvallerbyttor korparna
Hugin och Munin som prydde fanan. Däremot är det oklart
om den var tillverkad av tyg.
Några århundraden
yngre är de nordiska nationsflaggorna. Danmarks flagga räknas
som Nordens äldsta korsflagga och är sannolikt förebild
för Nordens övriga flaggor. Enligt traditionen föll
Dannebrogen ned från himlen vid ett bemärkt tillfälle
i juni år 1219 i samband med ett dansk fälttåg
i estländska områden. Den korsförsedda flaggan
var inte endast ett statstecken, den symboliserade även
den kristna religionen. Den danska korsflaggan är världens
äldsta och i bruk varande nationsflagga.
År 1397, i samband med
att Kalmarunionen etablerade en nordisk front mot tyska handelsintressen,
fick unionen också en flagga. Erik av Pommern befallde
under 1430-talets inledning att en röd-gul korsflagga skulle
vara unionsrikenas gemensamma flagga.
Det svenska riksvapnet som
har sitt ursprung i Karl Knutsson Bondes riksvapen från
1440-talet är äldre än Sveriges flagga. Vapnet
visade bl.a. Sveriges tre kronor och två lejon. De dominerande
färgerna var gult och blått. Dessa färger var
enligt gamla tiders uppfattning symboler för dygder som
trofasthet, ståndaktighet, rättvisa och lojalitet.
Även det lilla riksvapnet som kallades tre kronor när
det infördes under 1330-talet hade gult och blått
som dominerande färgkombination.
Gustav Vasa återupptog
Karl Knutson Bondes riksvapen vid sitt trontillträde. I
hjärtskölden lät Gustav Vasa placera sin egen
vapensköld. Erik XIV förändrade vapnet något
men efter hans regeringstid återfick riksvapnet sitt ursprungliga
utseende. Riksvapnet är i stort sett likadant i nutiden.
Det gula korset som fanns mellan fälten i riksvapnet blev
under Gustav Vasa och hans söners tid upphöjd till
nationell symbol. Möjligen var idén även i detta
fall lånegods från Karl Knutsson. Det är troligt
att vasaregenterna var de första som förde ett korsbaner
med dominerande färger efter riksvapnet. Ivern hos Gustav
Vasa och hans söner att återupprätta de traditioner
som använts under Karl Knutssons regeringstid kan bl.a.
förklaras av att den politik som fördes av Karl Knutsson
gynnade en svensk nationell enhet.
Under 1550-talet omnämndes
den svenska flaggan första gången officiellt. År
1569 påbjöd Johan III att den gula och blå korsflaggan
skulle föras som Sveriges nationstecken. Några år
senare utfärdades en instruktion för svenska flaggans
förande till sjöss. År 1663 kom den första
flagglagen som bestämde flaggornas utseende. Även örlogsflaggans
utseende bestämdes av denna lag. Seden att hala flaggan
till halv stång vid begravningsceremonier anses också
ha sitt ursprung i traditioner inom flottan.
Flaggans blå färg
har varierat i olika tider. 1663 års flagglag stipulerade
mörkare färger än de nuvarande. I 1906 års
flagglag påbjöds ljusare kulörer. År 1983
fastställdes nu gällande färger.
Flaggningstraditioner har inte
anbefallts i lag utan har följt praxis. Oscar II bestämde
att flaggan på slottet skulle vara hissad när kungen
vistades på slottet. Under den nationalistiska epoken då
Oscar II regerade blev den svenska flaggan en populär nationell
symbol. Vid skolor, prästgårdar och vid officiella
byggnader förekom flaggning vid vissa högtidsdagar.
Under den svensk-norska unionstiden
hade den svenska flaggan ett fält med norska flaggans färger.
Denna flagga kallades allmänt sillsalaten. Efter unionsupplösningen
1905 blev den svenska flaggan utan unionsmärket föremål
för nationalistisk kult. Den som hade råd skaffade
sig en egen flaggstång och flagga för att demonstrera
sin nationalistiska inställning.
Flaggning blev efter unionsupplösningen
populärt även vid enskilda familjemedlemmars högtidsdagar.
T.ex. vid konfirmation, bröllop, examensdagar och födelsedagar.
År 1916 firades svenska
flaggans dag första gången officiellt. Det hade dock
förekommit sporadiska försök att etablera en kombinerad
flagg- och nationaldag redan under slutet av 1890-talet. Flaggfesterna
som hölls på Skansen i Stockholm var välbesökta
och populära evenemang. Från och med 1916 firades
mera officiellt och över hela landet den svenska flaggans
dag den 6 juni. Anledningen till att flaggan firades just detta
datum var Gustav Vasas val till Sveriges konung 1523 och för
den regeringsform av år 1809, som stadfäste viktiga
medborgerliga rättigheter som samvetsfrihet, tryckfrihet
och säkerhet till person och egendom. Det kan tilläggas
att 1974 års regeringsform även kom att antas den
6 juni. Trots att många redan under 1800-talet agerade
för att den 6 juni skulle bli Sveriges nationaldag dröjde
det till år 1983 innan dagen också fick rang av nationaldag.
År 1919 bildades sammanslutningen
Svenska flaggans dag som delade ut ett antal svenska flaggor
varje år den 6 juni. Man gav även rekommendationer
gällande flaggning och flaggseder.
Antalet officiella flaggdagar
är sjutton stycken, nämligen följande: nyårsdagen,
påskdagen, pingstdagen, midsommardagen och juldagen; den
28 januari är det Karldagen, H M Konungens namnsdag, den
12 mars är det H K H kronprinsessan Viktorias namnsdag,
den 30 april H M Konungens födelsedag, den 14 Juli H K H
Kronprinsessans födelsedag, den 8 Augusti H M Drottningens
namnsdag, den 23 december H M Drottningens födelsedag; samt
1 maj, 6 juni nationaldagen, 24 oktober (FN-dagen), 6 november
Gustav Adolf dagen, 10 december (nobeldagen) och dagen för
riksdagsval.
Nationaldagen
Sedan 1983 är den 6 juni Sveriges officiella nationaldag.
Sedan 2005 är nationaldagen helgdag.
|
